Barbacka & Tränslöst
Varför?
Ja, varför ska man ge sig på att rida ett 500kilos muskelpaket helt utan hjälpmedel och ”kontrollerande utrustning”? För att man kan? Eller för den ultimata frihetskänslan att galoppera över gröna ängar med vinden i ansiktet och bara en bit man i handen?
Ett ytterst fåtal tävlar ibland sina hästar utan sadel & träns, för de flesta är det nog oftast för att kunna bevisa för sig själv(eller för andra) att man törs, att det går!
Ett mera ”nyttigt” skäl är att det kan ge dig en förbättrad uppfattning på hur din sits, skänklar och dina vikthjälper påverkar hästen. Hur mycket eller lite använder du handen? Verkar verkligen de sidförande hjälperna bara just sidförande? Samlar sig hästen genom balans och med egen bärighet när du lämnar tränset på sin krok i stallgången? Dessa, och många fler frågor kan man fundera över, och kanske hitta svaret på genom att ibland rida sin häst utan utrustning.
Vad (och hur) gör hästen annorlunda när du tar av grejerna? Och då menar jag inte bara fysiskt och tekniskt, utan även mentalt. Tappar ni kontakten med varandra eller blir kontakten starkare? Känns hästen osäker, eller tvärtom mera avslappnad och självsäker? Tar din häst större ansvar när du inte har de vanliga ”instruktionshjälpmedlen” såsom tyglar, bett osv, eller börjar den istället fuska och gena när du har mindre möjlighet att påverka den fysiskt?
Min önskan att kunna rida tränslöst & barbacka startade nog när jag såg Stacy Westfalls vinnar-ritt från 2006(?), och vad jag såg i den videon förutom en skicklig ryttare och en välriden häst, var en fantastisk vilja i den lilla hästen. En häst som verkligen försökte och som verkade stolt över sin del av ett framgångsrikt partnerskap. En sådan partner ville jag själv ha i min häst!
Förberedelser/förutsättningar:
Jag rekommenderar inte någon att bara ta sin häst, dumpa sadel & träns och sitta upp & hoppas på det bästa. Det funkar säkert för några, men chansen att få ut något mer än ömma revben & grus innanför byxorna ökar markant om man förbereder sig själv och hästen innan.
Det finns som bekant många sätt att flå en katt och förmodligen ännu fler sätt att träna en häst, men nedan är några av de förutsättningar jag vill ha innan jag börjar rida en häst helt utan hjälpmedel.
Få hästen att vilja ha dig på ryggen. Det kan låta självklart, speciellt om hästen i fråga redan fungerar som ridhäst. Men VILL den verkligen det? Eller är det ”ok”, men ÄNNU bättre för honom/henne när du inte sitter på ryggen? Jag börjar med att tillbringa små kravlösa stunder barbacka för att på sikt få det att bli en ”soft-spot” för hästen dvs en plats eller övning som din häst förknippar med välbefinnande och som den gärna söker sig till. Eller i det här fallet vill bibehålla. Så länge hästen bibehåller dig på ryggen, så slipper du ju ofrivillig mark-kontakt.
Låt hästen ströva runt lite om den vill det, och använd tiden till att känna efter vad som händer i hästens rygg när den rör sig. Om du känner dig tryggare genom att använda grimma & ledrep eller halsring till att börja med så kan du gärna göra det, även om det här inte handlar om att kontrollera hästen. Lär känna hästens rörelsemönster och lär dig ”läsa” den information som förmedlas från hästens ryggmuskulatur till din sits. Det ger även hästen en chans att vänja sig vid hur din tyngd känns utan sadel och pad emellan er.
Få din häst att uppskatta att stoppa/ stå stilla. Om du gör ovanstående övning rätt så är du redan långt på väg för det. Det är enormt mycket lättare att rida tränslöst på en häst som är aningens ”more whoa than go”. Du uppnår inte detta genom att nöta massvis av stopp, utan snarare av att stoppa mera sällan och alltid belöna hästen med vila och lugn och ro när den stannar mjukt för dina hjälper. Låt hästen längta efter, och söka sig till de där stunderna av lugn & kravlöshet. Skulle din häst vara en inbiten ”run-aholic” eller på annat sätt adrenalin-sökande, så är han förmodligen inte den mest lämpade för det här.
Dina skänklar. Se till att dina sidförande hjälper inte är framåtdrivande. Lär hästen skillnaden INNAN du tar av tränset. Det går ju bra att använda skänklarna för att ”trycka fram” hästen, men se till att den aldrig försöker ”springa ifrån” när du ex.vis lägger på en skänkel för att flytta hästen i sidled eller när du vill hålla den böjd på en volt.
En mjuk och följsam sits. För att hästen ska kunna arbeta avslappnat så behöver du såklart ha en avslappnad sits och det blir extra viktigt när du rider barbacka. I en westernsadel fördelas trycket över en större yta mot hästens rygg och sadeln ger också ryttaren stöd genom stigbyglarna, vilket hjälper till att ge en mindre ”studsig” ryttare. En studsande ryttare ger en spänd häst med ett stötigare steg, vilket gör det ännu svårare att sitta mjukt. Utan en följsam sits så blir det bl.a. väldigt svårt att reglera tempo.
Ridbana/arena. Börja på en lämplig plats. En ridbana med mjuk sand är mycket trevligare att landa på än ex.vis en hård grusväg eller stenig hage vid en ev. ”avsittning i farten”. Med bra staket och stängda grindar så slipper du ju också oroa dig för att hästen ska smita iväg på egna äventyr. Om det känns bra och båda trivs med platsen, förutsättningarna och uppgiften så ökar chanserna till succé!
Ridteknik
Ridningen skiljer sig inte speciellt mycket från när jag rider med utrustning. Vad som passar var och en varierar såklart beroende på vilken inriktning man rider, vem/vilka man tränat för och vad som känns mest naturligt mm, men det här fungerar bra för mig.
Stopp & back:
Jag använder sätet på samma sätt som när jag rider med sedvanlig utrustning. När jag vill stanna ”sitter jag ner”, släpper ner min tyngdpunkt långt ner i rumpan samtidigt som jag roterar bäckenet, släpper fram mina skänklar något för att verkligen ”komma ner i hästen”. Så vad gör man då om man inte får önskad respons? Jag använder i huvudsak principen ”Tryck & Eftergift” i min träning och behöver därför kunna förstärka mina hjälper vid behov (eller ibland kunna bibehålla det tryck jag lagt på), tills jag får den respons jag efterfrågat och kan ge eftergift. För att kunna göra det vid ett stopp så tar jag inte bort skänklarna från hästen när jag ber honom stanna. Istället låter jag dom finnas kvar nära hästen i en lätt kontakt när jag låter dom glida fram (samtidigt som mitt bäcken roterar nedåt). Får jag inte omedelbar respons så låter jag skänklarnas lätta kontakt övergå till ett lätt tryck (lika på båda sidor), och låter trycket från skänklarna succesivt öka tills hästen stannar. Detta tränar du lämpligen först med träns eller grimma, så det sitter ordentligt innan du provar utan. Målet är såklart att hästen stannar innan jag börjar förstärka mina hjälper.
För att stoppa så sitter jag ned djupt på hästen & låter skänklarna glida fram
Samma hjälper använder jag för att backa/rygga. En fördel som kommer på köpet i och med att jag inte tar bort mina ben från hästen är att det är lättare att hålla den rak, och ev. korrigeringar kan göras snabbt, precist och utan att överaska hästen, han känner ju hela tiden mina skänklar och vet var dom är.
För att backa använder jag samma hjälper som för "stop". Om det behövs lägger jag också på lite skänkeltryck.
Tempokontroll:
Vid tempokontroll är du utlämnad till i huvudsak tre faktorer: Din(hästens) grundträning, din egen följsamhet och självkontroll och din hästs vilja och lyhördhet.
Med grundträning menar jag att det finns en tydlig röd tråd i träningen som hästen är trygg i och som den kan relatera till och falla tillbaka på även när den ställs inför nya uppgifter och utmaningar.
Med din egen följsamhet och självkontroll menar jag inte bara att du har en neutral och behaglig sits, utan också förmågan att lägga undan saker och tankar som kan påverka er negativt och istället vara öppen och föra en aktiv dialog med hästen. Du behöver bemöta hästens alla små frågor och signaler tidigt och med lika små signaler hellre än lite för sent och med för stora signaler. Jag skulle vilja likna det med en lågmäld dialog mellan två individer som arbetar mot samma mål. Utöver det spelarar attityd och förväntningar roll, hästar är experter på att infria dina förväntningar oavsett om du förväntar dig något bra eller dåligt.
Hästens vilja och lyhördhet beror till stor del på hur den tränas och hanteras, och tänk på att allt du gör med den påverkar dess syn på oss människor och vår relation tillsammans. Inte bara ridpasset på ridbanan, utan även den där avslappnade skogsturen på lång tygel, in/utsläpp, matrutiner, t o m hur du upplevs om du korsar hagen utan att ens gå fram till hästarna. Utöver det så har hästar olika personlighet, därmed också olika grad av intresse och vilja inför att sammarbeta med oss människor.
Att be hästen att öka tempot är sällan svårt, att springa ligger i deras natur. Svårare kan det vara att sakta av, eller bibehålla önskad fart. För att kunna reglera tempot utan att ta hjälp av ett bromsande träns/grimma etc. så behöver du en häst som svarar bra på din sits, och den behöver också lära sig att söka sig till ditt tempo istället för omvänt.
Om jag ex.vis skrittar och vill öka till jog så höjer jag min tyngdpunkt & energi något så jag blir ”lätt” på hästen samtidigt som jag tänker mig ett önskat tempo (visualiserar jog). Räcker inte det så kramar jag försiktigt med skänklarna tills jag får önskad respons, och återgår då omedelbart till en neutral sits.
För att öka tempot så höjer min egen tyngdpunkt & energi
Om jag istället vill sänka tempot (oavsett gångart eller hastighet) så sänker jag min egen takt något och blir ”tung på hästen. Hjälper inte det så släpper jag fram skänklarna något vilket gör mig ännu tyngre. Om det behövs så kan jag förstärka dessa signaler ända till ett stop eller back. Återigen, så fort jag får önskad respons så erbjuder jag en så neutral och följsam sits som möjligt. Kärnan i detta är att hästen ska ta ansvar för att vi ska vara i fas taktmässigt.
För att minska tempot så sänker jag tyngdpunkten något, och saktar av mina egna rörelser
Böjning & sidvärtes rörelser
För att svänga någorlunda korrekt så behöver hästen forma sig (böja sig) efter spåret oavsett om vi rider stora eller små cirklar, eller om vi bara svänger för att byta riktning när vi kommer till hörnet på ridbanan (en sådan sväng utgör ju en ¼ cirkel). Omvänt så kan man bestämma cirkelns eller svängens storlek genom hur stor böjning vi ber hästen om.
Jag ber hästen att böja sig, från nos till svans, genom att lägga på inner skänkel rakt under mig samtidigt som jag sitter rakt över hästen och tittar dit jag ska. På mindre cirklar behöver jag släppa fram ytterskänkeln något för att ge plats för bröstkorgen på den sidan. På så vis kan jag också använda ytterskänkeln för att stötta och hålla in framdelen om det skulle behövas. Om hästen vill flyta ut så flyttar jag min vikt något till utsidan samt stöttar med ytterskänkeln vid behov. Vill hästen istället gena in så reglerar jag det med mera tryck på innerskänkeln eller genom att flytta fram innerskänkeln något och flytta lite vikt till insidan beroende på hur det påverkar hästens böjning.
Jag ber hästen att böja sig, från nos till svans, genom att lägga på inner skänkel rakt under mig samtidigt som jag sitter rakt över hästen och tittar dit jag ska
För sidvärtes rörelse så använder jag mina vikthjälper i större grad, understödda av mina skänklar. Här är det viktigt att hästen vet skillnad på om du med skänkeln ber honom om att flytta framdel, bakdel eller hela sidan. Vill jag side-passa åt höger så tittar jag åt höger (för att få en målbild), lägger vikten på vänster sida samt lägger på vänster skänkel rakt under mig. Vill fram eller bakdel släpa efter så korrigerar jag det med positionen på min skänkel. Om hästen söker sig framåt eller bakåt så korrigerar jag det med samma säteshjälper som jag använder för att öka (och framåt) och minska (stopp och back)
Vill jag side-passa åt höger så lägger jag vikten på vänster sida samt lägger på vänster skänkel rakt under mig
Genom att kombinera dessa hjälper är det möjligt att rida stora och små cirklar, vända & rollback, pivotera runt vilken fot man önskar, sidepass eller skänkelvikningar. Med lite övning går det t o m att rida hästen felställd på liten volt. Det går i stort sett att göra allt som går att göra med träns, skillnaden är att man i än högre grad styr ”från centrum”. För att exempelvis få hästen att titta (och gå) till höger så skapar man den böjning som krävs rakt under sig och låter hästen bilda en mjuk båge som löper från svans till nos, istället för att med tygelhjälper flytta huvud och hals för att bilda samma båge.
Slutligen, precis som i all träning: låt saker få ta sin tid, ha kul och glöm inte bort säkerheten. Kanske du och din häst kan göra de här övningarna till eran ”må bra-tid” där ni lägger prestation åt sidan en stund och gör det mera till en nyfiken lek. Vem vet vilka nya sidor ni kommer att upptäcka hos varandra?
